Ikväll har jag och Linda käkat lite gott, pratat massa strunt och sjungit till all världens låtar. När klockan blev mycket hörde jag med linda om hon kunde köra hem mig.
Väl i bilen: Vid milano tappade hon ner hemtelefonen någonstans vid handbromsen och började genast leta efter den (ej ögonen på vägen), körde över på andra sidan vägen. Inga bilar dock. Körde vidare. I bergslagsbacken kom C och A vandrades, Lindas första reaktion var att knacka på rutan, hon försökte sedan komunicera med tecken och bilda "jag kommer" samtidigt som hon svängde, vilket resulterade i 1 meter från krock med lyktstolpe. Jag skrek som en galning. Trodde jag skulle dö. Hon lämnade av mig och körde iväg, och jag hörde bara något som small till. Vet dock inte vad. Men kul var det.
Hon är en livsfara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar